nicolehaag

För mig är en disskusion ett samtal. Ett samtal mellan två människor som inte riktigt delar samma uppfattning om en eller flera saker. Där poängen med samtalet är att man ska vara öppen för andras åsiker. Med förhoppningen om att tillsammans nå ett gemensamt mål, en gemensam lösning på ett problem eller att i alla fall kunna definera problemet med samma ord.

För min pappa är en disskusion är ett samtal där allt går ut på att vinna över den andra till sin sida. Får man inte med sig den/dem då kör man på döv-öra-taktiken, man slutar lyssna helt enkelt.

Jag har precis tillbringat två timmar med att sitta i vårat kök här hemma för att disskutera en oväsentlighet med min kära far. Vad disskusionen handlade om spelar ingen som helst roll. Vad som betyder något för mig är hur den slutade. Nämligen som den började.

Tankarna som går i mitt huvud är ungefär som så här just nu: Varför la jag två timmar (!!!) på att disskutera med någon som är så otroligt inskränkt och självgod att han inte ens kan överväga att lyssna på mina åsikter? Är han ens värd att få ta del av det jag har att säga?
   Nej. Ingen som inte lyssnar på det du har att säga har rätten att ta din tid. Ingen som inte vet hur man bör definera ordet disskusion kan komma och kräva att ni ska ha en sådan.

Så till alla er som vill disskutera med mig. Läs på lite gran vad jag anser vara en bra disskusion- then we'll talk!