nicolehaag

Jag tror jag vet hur jag ska definera det. Det där ordet som är så stort. Som vi så sällan använder. Eller använder men då fel, eftersom det kommer en bisats som börjar med: men...  Fast nu vet jag. På riktigt. Nu är jag det. På riktigt. Lycklig!

Lycka för mig är att vara nöjd, nöjd med saker och ting som de är. Att veta vad man vill är också lycka. Att veta hur man ska komma dit man vill är även det lycka. Att acceptera läget som det är trots sina brister det är definitivt  lycka. Och jag uppfyller alla kriterier. Jag vet vart jag vill, jag vet hur jag ska komma dit, men framförallt trivs jag väldigt bra där jag är.

Jag tror att lycka är ett sinnestillstånd som går över ganska snart. Att det är som toppen på en bra våg, en sjukt bra våg som man bara kan surfa på en kort stund. Men jag tror också att efter en sån bra våg kommer många små, och därefter väntar en topp igen. Det är i alla fall så jag vill se på det just nu. Det är så jag VÄLJER att se på det. För visst hade jag lika väl kunnat bestämmt för att tänka på den motgång som följer denna medvind, men varför skulle jag välja att göra så...nu när jag är lycklig!?