nicolehaag

Egentligen borde jag inte sitta här. Eller jo jag borde sitta precis just här, men jag borde ha mina naturkunskaps böcker framför mig. Framförallt borde jag vara så där sjukt peppad till att göra bra ifrån mig nu på de sista betygsbedömande inlämningarna. Istället sitter jag här och tycker det är rätt gott med det beska kaffet mot min tunga. Jag tycker det är rätt skönt att det endast är ett par veckor kvar på denna termin. För att livet inte är så pjåkigt!

Så sent som för tre timmar sedan gick jag ifrån skolan, till teaterrepetitionen. Så sent som för tre timmar sedan klagade jag över hur stressad jag är. För ungefär en halvtimme sedan satte jag på tv:n för att titta på "Vänner" (eller "FRIENDS som det ju faktiskt heter). För ungefär en halvtimme sedan sköljde en känsla över mig, en känsla som liksom viskade i mitt öra: Whataheck!

Missförstå mig inte nu gott folk, jag menar inte att ingenting spelar någon roll, inte alls. Däremot menar jag att om vi låter stressen ta över så kommer pressen öka och följden av detta blir bara att ingenting bli ordentliget gjort. För jag tror inte jag är ensam om att vid tidspressade situationer inte kunna koncentrera mig på nuet, utan istället flyger iväg till nästa moment. Och hur tidförödande är iinte det egentligen?

Så om vi istället går in i allt med inställningen, whataheck, så har vi ju allt att vinna. Därmed inte sagt att vi ska sluta sätta mål för oss själva. Men i tider som dessa, när det ligger sjukt mycket på våra axlar- skaka lite, slappna av. För jag säger som de gör i Snövit och de sju dvärgarna, vad gör det om hundra år när allting kommer kring?